Pain is only weakness leaving the body

Nu kanske ni undrar vad jag har haft för mig de senaste dagarna, ärligt talat har jag inte gjort så mycket. Lördag spendarade jag med alla framtida costa rica resande studenter, vi är ungefär 20 stycken härliga, roliga människor :) Under dagen gjorde vi olika samarbetsövningar bl.a. vi åt mat så klart, alla hade tagit med sig någonting, så det vart lite smått och gått! Vi vart ute en del och det var svin kallt men nu är det bättre, idag var det helt underbart väder! 
Senare på kvällen åkte jag tillsammans med släktingar "up north", det var som att ta en tidsmaskin och åka tillbaka til februari, för så kallt var det. Men men det var mysigt! Vi skulle ut och rida men det var för isigt så det blev inställt vilket var synd! För att vara ärlig var det inte allt för mycket att göra där uppe men tiden gick snabbt ändå, vi hade mysigt och nu är jag uppvilad och reda för allt som kommer.. eller kanske inte allt.
 
Idag hade jag Rugby träning igen och det var roligt, jag gillar att vara en del av ett lag men det roliga tog slut när vi skulle börja träna tackling. Vem kom på den här sporten? Jag var tvungen att tackla ned en tjej som inte är den lättaste personen om ni förstår vad jag menar, jag trodde att min arm skulle gå av. Efter det skulle hon tackla ned mig = det kändes som om jag hade ett stort klot springandes emot mig och meningen var att jag skulle bli nedtacklad. Jag kände mig som en skör liten sticka, som någon snart skulle stampa på.
Nu ligger jag i min sänga och har en värkande arm som fick vara mina sköld när jag föll mot marken, jag är ju lång så det är ju faktiskt ett ganska långt fall (180cm!!!). Men bättre min arm än mitt huvud antar jag.
BUT I´M NOT QUITING, not yet at least..
Från gymnast till rugby spelare: doesn´t make sence. I could be a hell of a good benchwarmer though

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: